Under rubriken “Ensam äldre sosse söker …” känner sport- och kulturjournalisten Magnus Sjöholm delvis igen sig i huvudpersonen i Jonas Autios roman ‘A Love Supreme’ – den medelålders ungkarlen Lars.
Och han förmodar att han inte är ensam om det.
“Jag tror att många känner igen sig helt eller delvis i den eviga elevassistenten Lasse Andersson”.
Gruppen av äldre ensamma män som inte känner igen sig i dagens samhälle, i vissa fall till och med svikna, är, menar Sjöholm, “en grupp som det nästan aldrig skrivits om ifall det inte var för kriminalromanerna. “Även ‘A Love Supreme’ är en slags kriminalroman”, fortsätter han, “men lyckligtvis helt befriad från poliser och brott som ska lösas.”
Istället utspelar sig boken “i ett samhälle socialdemokratin skapade men som dog (i alla fall symboliskt med Palme)”:
“Lars går fortfarande i Förstamaj-tåget men den enda gemenskap där han trivs är på Gamla Ullevi och Tobias Hysén får lite överraskande en Palmelik gloria.”
Sjöholm tycker att ‘A Love Supreme’ “är en ärlig berättelse om medelålders manliga värderingar”, ett “hyfsat försök att beskriva manlig arbetarklass som gått politiskt vilse” och “en berättelse om den växande alienationen i samhället och någon slags hopp om att alla människor innerst inne är goda”.
Han sätter därmed fingret på berättelsens melodramatiska drag (“det man tycker så mycket om fast man vet att det är ganska billigt”).
För Sjöholm är ‘A Love Supreme’ en “saga för äldre ensamstående män, och göteborgare” och han “tycker mycket om Autios ambitioner att skriva en roman med mycket miljö och tidskänsla”.
Men det är inte i intrigen och personskildringen som Sjöholm hittar författarens främsta egenskaper, “utan i dialogerna. Autio är väldigt bra på just det.”
”Ensam äldre sosse söker …”
Recension av A Love Supreme
Magnus Sjöholm 19/8-14