När Jonas Autio 1998 debuterade som dramatiker för scenen med pjäsen Larionov var det resultatet av en manustävling utlyst av Unga Studion i Göteborg.
I Aftonbladet förklarade teatergruppens regissör Peter Zell valet av pjäs med författarens förmåga “att skildra en sorglig dröm. Han gör det rakt och rått, men det finns också mycket svart humor i pjäsen”.
I centrum för pjäsen, som inleds på en landhockeyplan i en namnlös förort i början av 1980-talet, står Jari och hans kompisar Dag, Linda H och Linda P. Det handlar bland annat om fadersarv, klasskillnader, osäkerhet, vad man vill bli och göra, om förhoppningar och förväntan.
Göteborgs-Postens recensent fastnade för replikerna, som han ansåg vara “lika knappa som rappa”. Man han tog också fasta på de olika förutsättningar vi föds med (“den grymma insikt som pjäsens kärna vilar”) och de fantasimöten där den sovjetiske hockeystjärnan Igor Larionov tog sig in i huvudpersonen Jaris dagdrömmar “i skepnad av en oantastlig, efterlängtad fadersfigur”.
Appropå pjäsens avslutande drömscen – där Jari stödd mot landhockeyklubban stolt ser den sovjetiska flaggan hissas till tonerna av den välbekanta nationalsången – konstaterade recensenten att det är “gott nog att man håller drömmen vid liv, drömmen om att allting inte förblir”.
Larionov (1998)
Unga Studion
Regi: Peter Zell
Scenografi: Johan Kristiansson
Kostym: Magdalena Åberg
Hockeyinstruktion: Terho Koskela
I rollerna: Eskil Lundgren, Johan Thurell, Hans Brorsson, Emelie Engqvist, Mirja Burlin, Christer Fjällström, Ulf Edelbrand, David Oest