Under 2020 följde Jonas Autio Göteborg FC med bandspelare och mikrofon.

Resultatet blev En gång i november – en poddumentär i fem avsnitt där lyssnaren tas med bakom kulisserna när Göteborg FC är på jakt efter sitt första SM-guld.

“När jag såg hur pappa tittade på Frank, förstod jag att han för första gången såg den Frank jag kände.

Den riktiga Frank.

Han som gav bort sin bästa studsboll och räddade livet på sina kompisar.”

“Behöver jag säga att Frank dröjde? Det gjorde han.

– Oroa dig inte, skulle mamma säga senare på kvällen. Frank kommer nog snart och hälsar på.

Men hur kunde jag inte oroa mig? Om inte för Frank, så desto mer för hans mamma.”

“– Ge fan i honom!

Anders tog ett förvånat steg åt sidan och där var han … Frank! Jag hade inte sett honom på ett halvår. Att han var där nu var helt otroligt.

– You heard me, sa Frank. Släpp grabben.”

“Massageoljan låg fortfarande som en tunn, lite sträv hinna på Lars hud. När han sjönk ner i baksätet fläktade en puff av oljan upp i hans näsborrar och han undrade om han inte innerst inne hade förstått att det måste sluta så här.”

“Minuter kvar till uppkast och längst där nere, i mitten av en orkan, står Charles. Han ser liten ut, ensam. Hans gestalt har antagit alltigenom mänskliga proportioner.”

“Zalgiris basketframgångar i det sovjetiska mästerskapet utgjorde under andra halvan av 1980-talet ljus i ett totalitärt mörker, där det oerhörda inträffade att utsålda sovjetiska sporthallar skanderade: ’Lietuva, Lietuva, Lietuva’.”

”Iverson stannar och vänder sig om. I samma ögonblick blir tatueringen högst upp på högerarmen synlig, den som med texten ”Hold My Own” berättar att han är sig själv närmast.”

“En klasch mellan spelare och ledare, spelare och spelare, mellan gammalt och nytt, nu och då, mellan självaste Jugoslavien och något vi i nuläget inte känner till. Resten är en hudlös resa mot sönderfall.”